Ray Bradbury - Fahrenheit 451

Fahrenheit 451 är en dystopi mycket lik Brave New World och 1984. Men den saknar något av det sting som finns i de böckerna.

Min smak förändras ganska mycket och ganska snabbt. Jag är långt bort från en actionperiod just nu. Speciellt som jag alldeles innan jag läste boken såg filmen Transformers. Så här: För mycket bra kulturyttring och jag behöver lite skräp för att neutralisera smaklökarna. Har sett en del ganska bra film på sistone, så jag behövde rensa hjärnan. Jag var lite av ett transformersfan som ung, och så dålig kan den inte vara, right? Nåväl, låt mig bara säga att jag neutraliserades.

Att säga att Fahrenheit 451 är litteraturens Transformersfilmatisering är att ta i. Riktigt så illa är den inte. Det är faktiskt en ganska decent bok. Eller.. The setting är nyskapande. Brandmän släcker inte längre bränder utan anlägger dem i hem där böcker upptäcks. En brandman kommer på att han nog tycker om att läsa, och revolterar mot systemet, hittar en avdankad professor som bara väntat på upproret och ... Men språket är inte så övertalande, genomförandet av idén liksom haltar.

Och vad är hela idén med spännande böcker? Jag tröttnar, gäspar, så fort någon form av spänning försöker byggas upp. Spännande böcker är som skräckfilm utan ljud, som plastbestick. Det tilltalar något primitivt hos en. Spänning är ointressant. Jag vill ha intellekt, inte evolutionär regression.

Fahrenheit 451 är kanske inte en dålig bok. Kanske är jag en dålig läsare.

Michel Houellebecq - Konkurrens till döds

Det här är mitt första möte med Houellebecq. Jag är inte besviken. Konkurrens till döds är en dyster historia i linje med Schopenhauers livssyn och Camus och Sartres berättarteknik.

Första person singular är en dataingenjör som tillsammans med en kollega sänds ut landsbygden för att hålla en utbildning om programvara. Kollegan, Tisserand, är en 28-årig oattraktiv oskuld, som grämer sig över sin sociala situation. Huvudpersonen själv är förresten inte mycket bättre lottad: knappt några vänner, ingen familj, inget sexliv. Han studerar Tisserands tafatta försök att snärja sig en sängkamrat, men känner sig till slut nödgad att slutgöra lidandet och krossa Tisserands sista illusioner.

Boken har en pessimistisk grundton, bottnandes i en misstro på sociala relationer i dagens informationsfixerade samhälle. Häri hittar jag stora likheter med tidigare franska författare, som Sartre och Camus. Även språket påminner en hel del om dem, med korta, karga formuleringar. Vissa passager har en essäistisk ton, och ämnen som sexualitet, marknadsekonomi och psykoterapi bearbetas. En samling underhistorier används för att ytterligare få fram ett statement.

Men Konkurrens till döds ska inte enbart läsas som en propagandaskrift. Den är en markering mot vad Houellebecq ser som det alltmer påträngande sociala, ekonomiska och sexuella spelet, där ekonomi och sexualitet blir två sammankopplade sfärer som ofta leder till dubbel vinst, alternativt dubbel förlust. 'Sexualiteten är ett socialt hierarkiskt system.' Samtidigt är boken i allra högsta grad läsbar utan samhällspenetrationen utan står sig på tonen och stilen.

Sålunda, Houellebecqs debutroman håller hög klass och jag ser fram emot nästa bok av honom.