Raymond Queneau - Blå blommor

Queneau skriver en roman som sträcker sträcker ut armarna över sjuhundra år, och som griper efter [snygg liknelse].

Det hela är en kommentar om att vara fånge i tiden. Om att allting är likadant, endast de yttre ramarna förändras.

Ordvitsar, logiska krumbukter, Queneau kan allt det där.

Queneau skriver utmanande och verkar sträva efter en form av antiestetik. På det stora hela är det lyckat, men känslan av att bli smutsig förföljde mig under hela läsandet. Jag tror det är på sin plats med ett nytt ord - burlovulgo - för att kombinera det något burleska med Queneaus vulgära stil. Det är nog ett ord som hade passat i hans språk, dessutom.

Harry Mathews - Lantlig kokkonst ...

Lantlig kokkonst från centrala Frankrike: rostad utbenad rullad fylld lambog (farce double).

Mathews leker med vår föreställning om mat och skapar ett recept lika ogenomförbart som oätligt. Det är en litterär djupdykning i grytan, en absurd resa för smaklökarnas ställföreträdare, oss läsare.

Samtidigt en hyllning till det förgångna, till traditionen och till Frankrikes landsbygd. Och jag är frälst.

Georges Perec - Löneförhöjningen

Personer
1 Påståendet
2 Alternativet
3 Det positiva antagandet
4 Det negativa antagandet
5 Valet
6 Slutsatsen
MÄSSLINGEN

Löneförhöjningen - eller hur du oavsett sanitära, psykologiska, klimatologiska, ekonomiska eller andra omständigheter, maximerar dina chanser när du ber din avdelningschef om oppjustering av din lönenivå följer en tydlig struktur, en algoritm. Duet tvingas följa ovanstående procedur i jakten.


Det hela är mycket slugt. Det är en labyrint av upprepningar, av irrfärder. Språket är byråkratiskt substanslöst, som att måla utan färg.

Perec ska läsas om man behöver få hopp. Om man slutat tro på variationsrikedom. Om man känner sig låst ska man söka Oulipo. Där lär man sig att verklig språklig frihet endast existerar under tvingande begränsningar, under matematisk precision.

Italo Calvino - Klätterbaronen

Aldrig har jag blivit så förbluffad av litteraturen som den gång jag läste Calvinos Kosmokomik. Som en smörklick på kokt sparris smälte den och lade sig i tjocka lager i alla skrymslen och veck i min hjärna. Det var länge sen jag slutade tycka om fyrverkerier, men femåringens förtjusning omfamnade mig på nytt som jag trädde in i en värld av färger, magi, förbluffande skönhet. Lite som att skaffa nya glasögon när man gått runt i år med dålig skärpa - allt blir klart, det finns konturer igen, det finns liv.

Såklart att mina förväntningar var skyhöga när jag väl fick tag i Klätterbaronen, vilken av kännare anses vara Calvinos bästa. Den handlar om en baron, Cosimo, som vid 12 års ålder - efter en någorlunda trivial dispyt med pappa baron - bestämmer sig för att klättra upp i ett träd och till död kommen leva 'där uppe'. Det är protest mot slentrian, det är hyllning till utanförskapet, det är. Calvino är kvick, en berättare av rang, fylld av idéer, galen fantasi.

Utifrån baronens brors berättande leds läsaren med på strapatser till äppelpallarplantagen och piratfajting. Cosimo skriver brev till samtidsintellektuella, blir besökt av Napoleon.

Det är också en roman om stolthet, och att hålla på sina ideal. Baronens kära, Violante, lever nere på marken och klättrar bara stundtals upp. Även om anledningen svävar i dåtidens oklarhet vägrar Cosimo hoppa ned. Det är en relation som inte kan lyckas; således - lev i stunden.

Språket är av naturen annorlunda än mer markliggande texter. För den intresserade rekommenderas en trädflora och klätterutrustning - boken ska läsas högt uppe i favoriteken. Stilen är inte lika skimrande som Kosmokomik, men lekfullheten finns där, det är oulipo.

The Oulipo - Winter Journeys

CONTENTS:

GEORGES PEREC Le Voyage d’hiver The Winter Journey
JACQUES ROUBAUD Le Voyage d’hier Yesterday’s Journey
HERVÉ LE TELLIER Le Voyage d’Hitler Hitler’s Journey
JACQUES JOUET Hinterreise
IAN MONK Le Voyage d’Hoover Hoover’s Journey
JACQUES BENS Le Voyage d’Arvers Arvers’s Journey
MICHELLE GRANGAUD Un Voyage divergent A Divergent Journey
FRANÇOIS CARADEC Le Voyage du ver The Worm’s Journey
REINE HAUGURE Le Voyage du vers Verse’s Journey
HARRY MATHEWS Le Voyage des verres A Journey Amidst Glasses

ISBN 1 900565 06 4, 160pp 19 x 17cm
Atlas Press

Walter Abish - Alphabetical Africa

Tagen av den språkliga lekfullheten i verk av olika Oulipomedlemmar läser jag en bok tydligt inspirerad av rörelsen. Oulipo (Ouvroir de littérature potentielle) sökte revitalisera språket genom att utsätta det för olika prövningar, som i Perecs bok La Disparition som är skriven helt utan bokstaven 'e' eller Queneaus 99 sätt att beskriva den vardagligaste händelsen. Mer om dem senare.

Abishs bok börjar bekvämt på bokstaven 'a'. Faktum är, i första kapitlet börjar alla ord på bokstaven 'a'. I andra kapitlet introduceras bokstaven 'b', och författarens valfrihet dubbleras plötsligt. Tredje kapitlet 'c', och så vidare. Väl vid 'z' vänds ordningen för att exkludera bokstav för bokstav, tills romanen är tillbaka som en lång alliteration på 'a'.

Finns det då någon möjlighet att skriva en sammanhängande historia? Statsvetarens svar är tvetydigt, ja och nej. Boken handlar om ett handfull personer i Afrika (ofta inte mer preciserat än så) och deras förehavanden. Lägg till en myrinvasion, juveltjuvar, lönnmördare och en ständigt krympande kontinent och det finns mycket handling. Det är dock svårt att få grepp om, en naturlig följd av de språkliga begränsningarna. Exempelvis är det inte förrän bokstaven 'i' som man får klart för sig att den utspelar sig i första person. Queen Quat of the Queendom of Tanzania gör en naturlig sortie när hennes bokstav försvinner. Hon får även vara transvestit (dvs. han) för att enklare porträtteras.

Det finns en tunggroddhet i språket som inte enbart beror på bokstavstroendet. Även när större delen av alfabetet finns till förfogande saknar jag ett flyt i språket. Språket är korthugget, meningarna hakar inte in i varandra och jag saknar en följsamhet. Jag tvingas lägga ifrån mig boken flera gånger. Till slut vänjer jag mig dock, och kommer att uppskatta det en hel del. Trots allt är det stundom genialt.

En sista kommentar som jag inte kan låta bli att fälla. Walter Abish försöker delvis porträttera den vite mannens fördomsfullhet om afrikaner och 'Afrika', men det sker alltför plumt, utan finess. Han överlever inte den postkoloniala prövningen.

Smakprov från 'b' mot slutet:
Brokenhearted at being ambushed and bound, am also baffled by ants' admirable behaviour. Between battles am allowed a banana and a box Burundi biscuits and and butter. Bittersweet butter awful. Another bright breathtaking autumn afternoon. Am absorbed by ants' brainy behaviour ... and by ants' boldness. Astonishingly, all ant advisers are bilingual.