Hade boken inte varit publicerad 1951 utan idag hade man av titeln kunnat gissa att det är en cheezy läckbergsdeckare. Nu är det istället en självbiografi. Jag läste inte ut den.
Den inleddes starkt med ett vackert bildspråk och starka symboler. Ganska danteesque. Sen blev jag mer och mer tveksam. Författarjaget utnyttjade inte hela sin språkliga potential i ett försök att skildra något småbarnstadie. Jag har väldigt svårt för sånt. Jag tycker det är osympatiskt och tröttsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar